Krig mot den eviga magen...

Mage, mage , mage allt handlar om magen. Folk klappar på den och det är huvudämnet i alla mina samtal.. den e tung och besvärlig.. Jag kan inte resa mig utan att den e där i vägen och hindrar mig från att ställa mig enkelt upp. Den är spänd och känns hela tiden.. Allting cirkulerar kring denna mage nu... Jag känner den konstant, ser den konstant och tänker på den konstant!!!
Denna EVIGA mage.
Bebisen håller med mig.. den sprakar och knuffas och får aldrig någon riktig ro nu så trångt som det är .. Så förutom att vi delar samma blodflöde och syre så har vi ytterligare en sak gemensamt och nu e det förbi fysik och handlar istället om åsikt - Vi gillar inte magen mera och har format en allians emot den..
Barnets försök till att skaka sig fri med hicka har inte gått så bra men det gav mig iaf en tid där jag kunde skratta lite iaf :)
Jag försöker komma med nya idéer, men magen har sina klara fördelar - den attackerar med sömnbrist mot både mig och barnet. Tröttheten drar ner alla mina styrkor, jag kan inte tänka klart eller ens fundera ut nya krigs strategier.
Jag blir kinkig och detta påverkar vår allians med pappa sidan - men han kämpar tappert och vi har kvar våran "peace treaty" ännu.
Magens vapen är många och starka - det senaste vapnet kommer i form av små bomber döpta till förvärkar.. Där den redan spända magen spänner sig ännu hårdare och trycker ner barnet i mina tarmar, barnet kämpar emot med att sparka magen men detta skapar konflikt med mina revben..
Det känns som vi har förlorat striden idag men vi vet att vi kommer vinna kriget.. bara vi har tålamod.