BLOGGER TEMPLATES AND TWITTER BACKGROUNDS »

fredag 26 mars 2010

MILF

Den här sammanfattningen är inte tillgänglig. Klicka här för att visa inlägget.

tisdag 23 mars 2010

I väntans tider...

Så himla bra artikel jag hittade på Libero.se Va bara tvungen att dela den med er!

I väntans tider – om att gå över tiden

av Charlotte Baltzer Rode

Låt mig först få säga en sak: När man har gått över tiden är det bara väntan och väntan. Och det går bara utför! Väntan blir man ju ganska trött på...

Jag blev praktiskt taget lovad att föda innan förlossningsdatum. Alla tecken man kunde tänka sig talade för en tidig födsel i vecka 37, och jag och min partner utväxlade införstådda blickar med barnmorskan. Jovisst, allt var klart: huvudet var fixerat, jag hade tyngdförnimmelser, förvärkar och spänningar i brösten. Vi hoppades väl lite för tidigt. Det skulle visa sig att vi blev straffade för detta högmod, och lärdomen man kan dra av detta är att man inte ska glädja sig för tidigt.

Veckorna fram till förlossningsdatumet präglades av en hektisk beredskap, som blev rätt tröttsam efter ett tag. Barnmorskan gav mig rådet att vara pigg och utvilad hela tiden, men spänningen inför förlossningen gjorde att jag sov dåligt. Varje natt tyckte jag att jag kände hur förlossningen startade. Vi hade inga särskilda planer, för vi skulle säkert ändå få ställa in. Dagarna gick utan att vattnet gick eller några värkar satte igång, och spänningen dalade medan rastlösheten och tristessen sakta fick sitt grepp om mig.

Då jag passerade förlossningsdatum började luften på allvar att gå ur mig. Slemproppen gick, men inget hände. Det var nu jag började göra märkliga saker. Hormoner och frustration kan tillsammans bilda en explosiv cocktail som ibland kan flamma upp med personlighetsförändringar du knappt trodde var möjliga.
Först var det bakningen. Jag bakar aldrig i normala fall, men tyckte plötsligt att den husliga sysslan var ett trevligt tidsfördriv. På plussidan kan nämnas att jag kunde använda alla bakverk jag fick över för att fjäska lite för mina vänner, men vid närmare inspektion avslöjades det att brödet och kakorna hade smaksatts lite för ivrigt med ”frustrationssalt”, ”svärpulver” och ”bittersocker”. Eller så kanske det bara var jag som kunde känna det...

Jag slutade att kommunicera med omvärlden. Under normala omständigheter njuter jag av att fördriva tiden med en väninna i telefonen, men jag blev helt enkelt så trött av alla välmenande (och irriterande!) samtal från vänner som ville höra om något hade hänt. Varför fattar folk inte att man helt enkelt skickar ett sms, när någonting händer? Dessutom hade jag varken något intressant att berätta eller lust att höra om deras liv, som jag ur mitt självmedlidande perspektiv fann komplett irrelevant. Alltså slutade jag svara på samtal och sms.
Under tiden kom det in e-postmeddelanden från lyckliga, nyblivna mammor från min föräldrakurs (och de hade alla förlossningsdatum efter mig). Jag kände mig som en misslyckad kapplöpningshäst som med en dålig smak i munnen skickade uppriktiga lyckönskningar ut i cyberspace. Jag blev så trött på hela situationen och beslöt mig för att prova något nytt – kanske kunde jag lura ut henne? Faktiskt så iddes jag inte föda nu, så allt det där med att vara beredd var kraftigt nedprioriterat. Alla fina ord och sånger till den ofödda babyns ära ersattes av hot om bortadoption eller cynisk tystnad. Det hjälpte inte heller...

I dag har jag gått tretton dagar över tiden, och ett ljus skymtar i mörkret. Klockan nio ringde en barnmorska och väckte mig (vet de inte att höggravida sover länge?). Jag blev dock snabbt på gott humör igen när hon erbjöd mig en igångsättning i morgon. Ja, äntligen händer det – jag ska bli mamma! Och bara för det får jag väl värkar i natt...


Tävling - tillägg

Aliana Lohmeier
29 Mars; Flicka

måndag 22 mars 2010

Tävling - tillägg

2 April - Per Svefors 17:05 , pojke

Han tom kom med klockslag! :)

lördag 20 mars 2010

Tävling

Hittentills är det några som droppat ur tävlingen - bland annat jag själv och mannen :)
Enligt ultraljud skall min förlossnings datum vara 3 April och enligt mina egna beräkningar är det den 29 Mars..
Vill du gissa? Skriv en rad på facebook :)
Här är tävlande:

21 Mars: Petra Edin - Pojke
21 Mars: Bettina Söderberg - Pojke

22 Mars: Madeleine Ek - Pojke

24 Mars: Helena Pedersen - Flicka
24 Mars: Glenn A Rice - Flicka

26 Mars: The Sam - Pojke

28 Mars: Maria Cruse - Pojke

29 Mars: Isabelle El Makdessi - Pojke

31 Mars: Sammy W A Blomerus - Pojke

1 April: Maria Svefors Dennis - Flicka
1 April: Bella El Makdessi - Pojke

2 April: Åsa Centerwall - Flicka

4 April: Camilla Glans - Pojke
4 April: Camilla Hilding - Flicka

7 April: Andreas Arcambe - Flicka

10 April: Geraldine Palmier - Flicka

14 April: Sara Creedo - Flicka




Anymore bets???

tisdag 16 mars 2010

Kan tiden gå långsammare??...


Tuff tuff tuff tuff tuff.....
Jag känner mig som lilla loket som kunde - kunde bara köra i uppförsbacke..
Jag vill ha en stund där jag slappnar av, inget är avslappnande ingen position bekväm ingen sol ljus nog - usch var är min grop när jag behöver den?
Jag är otrevlig mot folk och känner mig konstant irriterad, jag sålde nästan hunden inne i byn i morse.... för en 5:a - och jag hade tyckt det va en bra deal!
Stackars Riddick - han är centrum av min irritation och för att beklaga sig över detta så piper han... Inte ett smart drag.
Han stod utanför LP fiket idag medan jag gick in och ringde försäkrings kassan (plats 189 i kön???!!!!) Tog mig 15 minuter att få höra att dom skickar hem blanketterna och jag hade kunnat beställa dem över nätet -fint!
Under denna tid så sitter min kära jycke utanför och börjar skälla patetiska "tyck synd om mig" skall... jag tycker inte synd om någon nu, speciellt inte en fullvuxen HUSKY men vinterpäls - Men jag går självklart ut och tittar till stackaren som sitter och darrar så nosen rinner på honom - snacka om dramaqueen!! Ge dig! Min stackars I-lands hund sitter i vår solen och tycker så sjukt synd om sig själv och drar till med världens show, (nämnde jag att han e husky???)
Jaja... han har personlighet iaf det får man väl vara tacksam för eller nåt.

Men till en gladare not - En väninna i Malmö födde en son i morse. Stort Grattis till Elin och resterande Almlöfs!! Kl. 06:56 blev familjen en liten rallykalle rikare :)
Happy Birthday lil kille Almlöf!!

Nu måste det snart vara min tur tycker jag! Jag kan nästan känna lättnaden av att kunna böja sig utan att det spänner och kunna sätta mig upp utan hjälp av en mindre lyftkran. Kunna andas utan halsbränna!!!!! Jag förstår nu när dom säger att smärtan är värt det - förutom den extrema lyckan av det nyfödda miraklet så kan man ligga på mage!!!!!!!!!
Kampen mot den eviga magen fortsätter men lillen verkar ha svårigheter för att bestämma sig för vilken sida den skall vara på.. Jag antar att det bara är en fas och att våra band är starkare än den till magen. Så jag är inte orolig..
Jag har dock förstått att det inte är en fotbolls spelare där inne.. inte har den sparkats en enda gång i magen - bara knuffats och knuffats och knuffats igår insåg jag att hela barnets pappas sida är anledningen till detta - Farbror, Faster, Farfar och till en liten del även pappa är brottare.
Inte så underligt längre varför mini vi knuffas så mycket.

Nu ska jag äta en tonfisk macka och lite morötter *yummy*
Ha det bäst och be att jag snart ska få sova på mage igen :)

måndag 8 mars 2010

20 dagar kvar

  • Första dagen for din senaste mens var 23-Jun-2009
  • Ditt förlossningsdatum är beräknat till: 30-Mar-2010 (Vädurens tecken)
  • Du är gravid i vecka 37+0 (läs mer).
  • Bebisen väger c:a 3019 gram. *
  • Bebisen är c:a 49.2 cm från hjässa till fot. *
  • Du har klarat av 92% av graviditeten.
  • Du har 20 dagar till förlossningen.
  • Din första trimester varar från 23-Jun-2009 till 21-Sep-2009
  • Din andra trimester varar från 22-Sep-2009 till 19-Dec-2009
  • Din tredje trimester varar från 20-Dec-2009 till 30-Mar-2010

* Siffrorna avser genomsnittsbebisen och bygger på medelvärden för ett stort antal foster. Ref: Lagercrantz, H. (2003).



söndag 7 mars 2010

Krig mot den eviga magen...


Mage, mage , mage allt handlar om magen. Folk klappar på den och det är huvudämnet i alla mina samtal.. den e tung och besvärlig.. Jag kan inte resa mig utan att den e där i vägen och hindrar mig från att ställa mig enkelt upp. Den är spänd och känns hela tiden.. Allting cirkulerar kring denna mage nu... Jag känner den konstant, ser den konstant och tänker på den konstant!!!
Denna EVIGA mage.
Bebisen håller med mig.. den sprakar och knuffas och får aldrig någon riktig ro nu så trångt som det är .. Så förutom att vi delar samma blodflöde och syre så har vi ytterligare en sak gemensamt och nu e det förbi fysik och handlar istället om åsikt - Vi gillar inte magen mera och har format en allians emot den..
Barnets försök till att skaka sig fri med hicka har inte gått så bra men det gav mig iaf en tid där jag kunde skratta lite iaf :)
Jag försöker komma med nya idéer, men magen har sina klara fördelar - den attackerar med sömnbrist mot både mig och barnet. Tröttheten drar ner alla mina styrkor, jag kan inte tänka klart eller ens fundera ut nya krigs strategier.
Jag blir kinkig och detta påverkar vår allians med pappa sidan - men han kämpar tappert och vi har kvar våran "peace treaty" ännu.
Magens vapen är många och starka - det senaste vapnet kommer i form av små bomber döpta till förvärkar.. Där den redan spända magen spänner sig ännu hårdare och trycker ner barnet i mina tarmar, barnet kämpar emot med att sparka magen men detta skapar konflikt med mina revben..
Det känns som vi har förlorat striden idag men vi vet att vi kommer vinna kriget.. bara vi har tålamod.

måndag 1 mars 2010

Den eviga fruktjämförelsen v.37-40 "vattenmelon"

At week 37, your pregnancy is considered full term, meaning baby is likely to thrive after birth. Baby spends these last weeks in preparation for the outside world… meaning careful refinement of the blink, suck, inhale and exhale. Meconium, which you’ll probably find in the first diaper, is accumulating in the intestines. If (okay, as) you worry about giving birth, consider what it’s like for the little one. During the journey out of your womb, baby will produce more stress hormones than any other time in life.