Den eviga fruktjämförelsen.. v19 "Banana"

Baby gulps down several ounces of amniotic fluid every day, both for hydration and nutrition and to practice swallowing and digesting. And, these days, those taste buds actually work! Studies show that after birth, babies are most interested in tastes they've already experienced through amniotic fluid. Meaning, think about what you want your future child to eat as you prepare your own lunch.

Den eviga fruktjämförelsen.. v19 "Mango"

Vernix caseosa, a greasy white substance made of lanugo, oil and dead skin cells (yum) now coats baby's skin, shielding it from the amniotic fluid. (Picture yourself after a nine-month bath, and the need for protection makes sense.) You might actually get to see the vernix at birth, especially if baby is premature.

I'm back :)

Så, då har jag haft min blogg smekmånad och är nu tillbaka för att klaga lite till så alla vet vad jag går igenom.. haha..
Fick en "wake up call" av en väninna så nu ska jag börja skriva ordentligt igen :)
(Tack Aliana!)
Nu hoppar våran lilla Padawan runt som en cirkus pudel där inne.. rörelse har man fått känna och det otroligt tydligt :)
Hela världen stannar i tid när man känner den övernaturliga känslan av att något rör sig inom en.
Alla bekymmer försvinner, det är bara det lilla livet som verkar möblera om som betyder något alls. Vi va på ultraljud den 3 November och jag insåg hur påverkad av film jag är.. här kommer jag och tror att man ska få titta på en mini liten skärm på en uråldrig dataliknande maskin.. Ack va fel man kan ha..
Vi kommer in i ett helt ny renoverat rum på avdelning 74 KK på Umas, här får jag lägga mig på en vanlig doktors säng grej medan läkaren/BM Sätter sig vid ett kontroll bord som närmast liknar något ur Star Trek! På väggen framför mig upp mot taket hänger det en 40tums platt skärm och strax efter ljuset släcks och det kalla glid medlet har applicerats på min mage får jag se mitt barn för första gången! Läkaren kallar den för han hela tiden men det är omöjligt att se något kön, för detta lilla underverk vill inget annat än ligga i fosterställning med benen uppdragna under magen. Hon konstaterar längd på höftben och hjässa medan jag bara ligger helt förundrad över det lilla livet som kliar sig i örat. Hon puffar på min mage för att få "henom" att röra på sig men lillen har andra planer, hon puffar på ordentligt tills sista minuten innan våran tid är slut så sprattlar den till som en fisk och sparkar backut för att sedan lägga sig i precis samma ställning som innan... Självklart nu inser jag att Svefors genen har förts i arv till småttingen - för det var Morfar upp i dan! Tålamod ända till den allra sista droppen sen ett kort, intensiv och explosiv reaktion för att sedan lugna sig som att inget hade hänt.
Vilken ära att få se mitt barn och få uppleva en personlighet långt innan vårt första möte.
4 tårar finner sin väg nedför min kind vilket förvånade mig då jag trodde att jag skulle stor lipa! Mitt barn var verkligt.. det var inget jag fantiserat ihop eller inbillat mig.. Den levde och va kry, och den är min... mitt barn.

Våran lilla Padawan! (huvudet i profil)