Förlossnings berättelsen

Kl. 22:00 den 3 April, kom den första värken.
det kändes som en stark förvärk bara oc jag va inte 100% säker men 10 minuter senare kom det en till och varade längre.
Jag ringde till förlossningen i Kristianstad och barnmorska Anna svarade, Hon sa till mig att vänta tills värkarna kom var 10de minut (vilket dom redan gjorde) och varade 1 minut. Hon tog mina uppgifter men hon trodde inte mig när ja sa att vi antagligen skulle ses om någon timme. När vi hade lagt på beslutade jag, Daniel och min mamma att det var lika bra att ta den timmes långa resan med detsamma. Efter att ha kört fel ett par ggr (mamma hade inte hunnit köra rundan tidigare) Vi var framme på förlossningen strax innan 00:00. Jag var öppen 4 cm redan och Anna förstod att detta skulle gå snabbt.Jag fick duscha och värkarna vid detta laget kom var 4de minut, duschen underlättade en hel del.. men jag blev så trött jag ville ut och lägga mig kl va nu 2 och jag var fullt öppen på 10cm.
Anna förklarar för mig att Barnet låg inte som det skulle med huvudet.. mina krystvärkar startar med en fruktansvärd kraft men jag fick inte pressa på. Jag tror jag andades mer lustgas en vanlig luft och hela rummet snurrade.
Efter ett par timmars krystvärkar tillkallas doktorn jag har nu så ont och ingenting går så snabbt som jag vill, så fort barnmorskan öppnade dörren för att hämta doktorn så skrek jag så högt jag bara kunde "DOKTORN!" (jag litade helt enkelt inte på att dom skyndade sig) Doktorn kom in och jag skrek åt honom "FIXA DET!" Hans lugna ton sa bara "jaja jaja". Han tryckte tillbaka barnet och försökte vrida på honom så han kunde lägga huvudet tillrätta, han tittade uppåt istället för neråt.Efter ytterligare ett par timmar och dropp för att förstärka värkarna jag får nu lov att krysta lite smått" vad betyder det!? Jjag vill bara dö, smärtan e värre än man någonsin kunde föreställa sig i sina vildaste drömmar. Doktorn tillkallas för andra gången och han pratar om kejsarsnitt men att testa först en gång med sugklocka. Nu säger dom åt mig att krysta när jag har en värk men nu gör det så ont att jag inte vet när jag har en värk eller ens vad en värk är, barnmorskan ser när magen spänner sig och säger till mig att krysta, doktorn drar i sugklockan men inget händer och klockan lossnar.. Doktorn menar på att det är dax att förlösa via kejsarsnitt.. Jag tittar vädjande på honom han verkar förstå min blick och ger klockan en chans till. Jag förstår att det är nu det gäller, jag krystar på för kung och fosterland och dom klipper mig. Äntligen säger Daniel att han ser huvudet, efter en kystning till så var det färdigt. Det som skulle tagit 5 timmar på sin höjd, tog nästan 10 timmar. En liten blå varelse läggs i min famn. Daniel står över mig och pussar mig i pannan och säger Han heter Joshua, det är en pojke. Smärtan försvinner inte som dom säger men den var längre inte betydelsefull. Jag hade blivit mamma och det hade verkligen funnits ett barn i min discokula formade mage. han va helt perfekt och han va så vacker. Trotts att han legat så länge i vatten var han inte ett dugg skrynklig. Han fick 9 av 10 på Apgar skalan, han fick avdrag för färgen.

3795g och 50cm lång kl 07:20 kom Joshua Anakin Daniel Cruse Svefors till världen!


Efteråt fick jag 8 stygn, och dom tryckte och tryckte på min ömma mage. Vid detta laget vill man bara att alla ska sluta ta på en - Har jag inte varit igenom tillräckligt!?!
Kl. 12 fick jag äntligen lov att ätä och duscha, sen va det iväg till BB.

Tack all personal på förlossningen! Ni va helt fantastiska!!!

BB va en annan sak.. men den berättelsen tar jag en annan dag - Joshua har vaknat. Dax för mig att mysa med min underbara son! :)